annasmusikblogg

Bussen körde fel igår. Ingen reagerade. Ingen orkade bry sig. Bara en gubbe som orkade bry sig. Suck. Samtalsämnet runt matbordet bland folk blev ett mer. Bussen körde fel. Who cares?

Jag älskar att åka buss. På morgnarna när alla skolungar sover ruset av sig, då är det mysigt på bussen. När regnet smattrar sådär lagom tyst mot den igen-immade rutan, då älskar jag att åka buss. När man är för trött för att sätta på musiken i mobilen, när man tvingas lyssna till medpassagerarnas samtal. Då älskar jag att åka buss.

-Jaså, har hon börjat krypa nu också, NÄMEN VAD ROLIGT! Verkligen.

Jo, med oss är det bara bra. Lillkillen har varit sjuk i feber hela veckan nu, ja, visst är det tråkigt. Så nu turas vi om jag och Patrik med att vara hemma. Ja, det är ju tur att vi har flexibla jobb, verkligen.

Ja, det var längesedan vi sågs nu, ha det så bra! Hälsa familjen! Hej då.

Ena barnvagnen rullar av bussen och mitt humör dras ner i bott. Jag älskar att smyglyssna på oviktiga samtal på bussen, när ingen tror att någon lyssnar. Då lyssnar jag. Snart stiger en gammal dam på, som sätter sig bredvid tanten bakom mig. Och så lyssnar jag igen, då blir jag varm inombords.

-Ja, det är ju FÖRFÄRLIGT vilket väder vi har! Ja, usch ja. Så barnbarnen från Skåne har varit och hälsat på, så TREVLIGT. Ja, Nina jobbar fortfarande på Konsum, jaså, det har du sett ja.

Sen stannar bussen och jag går av. Sätter på musiken i lurarna och ser på när dörrarna stängs igen framför mina tindrande ögon. Dörrarna till gemenskap och värme, dörrarna till glädje och kärlek.

Bussen åker vidare, barnvagnen rullar vidare, tanterna pratar vidare om livets oviktigheter och viktigheter.

Och jag går ut i regnet igen, lite lyckligare än innan.

(Hemligheten är ha hörlurarna i öronen, fast musiken är av. Då kan man lyssna så länge man vill. )