Att jag aldrig lär mig

En sån där dag då man bara vill gråta. Gömma sig under täcket och ligga kvar där hela dagen. Bara drömma om sånt man aldrig kan få, men som man så gärna vill ha.

 Lyssnar på sentimental musik och förlorar mig precis som jag alltid gjort. Att man aldrig lär sig.

Sitter på bussen hem, ser en söt kille stiga på bussen. En sån man skulle vilja ha som pojkvän. En som skulle vara perfekt. Inte sådär perfekt som i felfri…utan perfekt i mina ögon. Blundar och tänker mig oss två tillsammans, vad bra vi skulle ha det. Tror på det, att det kan bli sant. Jag tyckte om honom ett tag på högstadiet, gillade hans stil. Att han vågade vara annorlunda och sticka ut. Han påminner lite om Ryan i The OC. I alla fall tyckte jag det då. Han sätter sig bredvid mig, jag är i en annan värld. Känner inget speciellt, tänker att vi är ihop. Hur jag skulle känna mig vacker då. I hans ögon. Lyssnar på Håkans underbara ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”. Vackert. Repeat. Och repeat igen. Och igen. Vet att han kommer stiga av snart. Han plingar…jag suckar lite för mig själv. Han tar sin väska och kliver av bussen, jag vänder mig om och hoppas på ögonkontakt, men inget möter mig. Bara tomma blickar från människor som är upptagna av att leva livet och stressa samtidigt. Jag tittar lite försiktigt när bussen åker förbi honom, fortfarande inget svar. Det kommer nog inte bli vi två, men hoppet finns ändå. Mirakel blir sanna. Blir verklighet. Letar upp hans namn i en gammal skolkatalog, söker på Facebook efter honom. Två gemensamma vänner, perfekt tänker jag!

Det kommer aldrig bli han och jag,

 

För han har flickvän.

 

Och jag vill bara gömma mig under täcket igen.

Jävla moderniteter.

 

Förr kunde man i alla fall drömma tills motsatsen bevisades. Nu finns Internet. Drömmen varar i några sekunder.



Jävla oflyt hela tiden!


20 juli 2010

broder daniels underground går på repeat på min spotify-lista. det är kvavt ute, sådär så det kryper i mig. på pekfingret har jag en ny ring som det står "dreams do come true" ingraverat. den ska jag bära varje dag. jag förälskar mig i håkans musik gång på gång. han är bäst nu. han förstår.

jag sjunger varje dag, och ibland spelar jag in det. nån gång kommer jag kanske visa er. kanske.

jag vet inte när jag tittar in igen. men om allt går som jag vill, så dröjer det inte alltför länge.




...för det är så jag säger det

RSS 2.0